Historik

Det hela började i Aten 1896. En rörelse började ta form. En idrottsrörelse stark som få, som dock skulle få ge vika för två världskrig, men som därefter kom tillbaka med oförtruten kraft, starkare än någonsin tidigare. De olympiska spelen har genom åren inte bara varit ett forum för idrottare och deras fysiska prestationer. Det har samtidigt varit en arena för politik, samhällsfrågor och ideologi. Men det har långt ifrån varit en problemfri väg OS har vandrat på.

Grundaren Pierre de Coubertin

Pierre de Coubertin är mannen bakom de moderna olympiska spelen. I slutet av 1800-talet så inspirerades baronen av tävlingar i Grekland som hölls med jämna mellanrum och som kan beskrivas som föregångaren till de olympiska spel vi känner.

Att arrangera ett OS är idag så mycket mer än en rent idrottslig händelse. Det är logistik, byggande av arenor och andra faciliteter, ekonomi och en massa andra aspekter som man måste ta hänsyn till som arrangörsstad. Därför är det kanske inte så konstigt att det hänt en del oväntade och olyckliga incidenter genom åren.

Krigen ställde in OS

Krig har flera gånger påverkat de olympiska spelen. 1916 ställdes spelen i Berlin in på grund av första världskriget. 1940 års olympiska spel i Japanska Tokyo (som först flyttades till finska Helsingfors) helt ställdes in. 1944 skulle spelen avgjorts i London men även då ställdes de in pga andra världskriget. London fick dock arrangera spelen fyra år senare.

Den som kan sin OS-historia vet också att OS flera gånger blivit ett redskap för politiska budskap och demonstrationer, samt otäcka terrorattacker som den i München 1972. Spelen har också använda i propagandasyfte, som till exempel 1936 då Adolf Hitler utnyttjade det faktum att man tilldelats Sommar-OS.

Politiska budskap i OS

Mexiko City 1968 är ett annat tillfälle som etsats sig fast i människors medvetande efter ”Black Power hälsningen” av de amerikanska medaljörerna på 200 meter, vinnaren Tommie Smith och trean John Carlos.

Dopingskandaler har vi sett en hel del, alldeles för många. Många kända namn har varit inblandade men de man främst kommer ihåg är förstås Ben Johnson, 100 meter, i OS i Sydkoreanska Seoul som var ett av de allra smutsigaste spelen sett ur ett dopingperspektiv.

Det har fuskats en del i OS-historien

Fusk på hög nivå har det också bjudits på. Alla har väl hört talats om den fuskande femkamparen Boris Onisjenko som mixtrade med sin utrustning och själv kunde styra när han fick in en träff på motståndaren.

Oförglömliga OS-prestationer

Men trots allt negativt minns man de storslagna ögonblicken mer. Vi svenskar minns OS-guld i fotboll 1948, cyklisten Berndt Johanssons enorma avslutning i linjeloppet i Montreal 1976,  ett makalöst Aten-OS 2004 där friidrottarna skördade osannolika framgångar. Och det är bara några av alla de historiska guld som tagit av blågula atleter.

Men OS har också bjudit på oförglömliga insatser av världsartister som Carl Lewis, Michael Phelps, Mark Spitz, Larisa Latinyna, det amerikanska basketlandslaget ”Dream Team” med flera.