Sommar-OS i Barcelona 1992

Året var 1992 och den olympiska elden hade kommit till Barcelona. Revolutionens vindar hade nu dragit över Europa och världen. Berlinmuren hade fallit med ett brak 1989, och ökad nationalism hade fällt Sovjetunionen 1991 vilket skapat flera nya OS-deltagare.

Ett nytt OS med nya länder

De kvarvarande länderna i det forna sovjetiska imperiet gick under namnet OSS och man verkade inte sakna avhopparna. Man vann som vanligt medaljligan med 45 guld, men det var nu jämnare i toppen. USA tog 37 guld och Tyskland, som nu tävlade med ett landslag, kom trea med 33 guldpengar.

Sista gången vinter-OS och sommar-OS arrangeras samma år

Att Juan Antonio Samaranch kommer ifrån Barcelona spelade säkert in i valet av arrangörsstad, och såhär i efterhand så kan ingen klaga på beslutet att förlägga OS i Spanien.  OS i Barcelona skulle visa sig vara ett lyckat val med 169 deltagande nationer och 9 356 idrottare fördelade på 257 grenar. Detta var också sista gång som vinter-OS skulle hållas samma år som sommar-OS. Efter 1992 så gick de båda blodsbröderna skilda vägar och spred ut det olympiska varumärket till att verka dubbelt så ofta, om än i mindre omfattning.

Ett svenskt bollgeni

Bland de svenskarna idrottarna var det relativt tunnsått med framgångar, bortsett ifrån några guldkorn. Det största av dem var en av Sveriges största idrottare genom tiderna; Jan-Ove Waldner. J-O tog sitt första och enda OS-guld i bordtennisens herringel och skrev in sig i historieböckerna som den enda spelaren som vunnit både OS, EM och VM. Brottaren Tomas Johansson tog silver i brottningens supertungvikt, slagen av Aleksandr Karelin i finalen. Lyftkranen ifrån Sibirien förlorade inte en enda match mellan 1987 och år 2000 och räknas som en av de största idrottsmännen genom tiderna. Mellan 1993 och 1999 så förlorade han inte enda poäng, ett facit som vittnar om den väldige brottarens överlägsenhet.

Höjdhopparen med det långa håret

En annan stor svensk som fick stå tillbaka för en av de största idrottsmännen genom tiderna var Patrik Sjöberg. Sjöberg hoppade lika högt i finalen som sin motståndare Javier Sotomayor, 2,34. Men Sotomayor hade färre rivningar och kunde därmed se till att Patrik Sjöberg än en gång fick bita i det sura äpplet och nöja sig med ett brons i ett olympiskt spel. Sjöberg tog brons även i Los Angeles 1984. Samtidigt så finns det frågetecken vad gäller Sotomayors prestation – han skulle komma att testas positivt för dopning två gånger efter det att han hoppat hem guldet i Barcelona. 1999 åkte han dit för kokain och år 2001 så fann man den anabola steroiden Nandrolon i Javiers kropp. Även om den reslige kubanen bedyrar sin oskuld vid båda tillfällena så anses fallet vara solklart.

Dream Team

I Barcelona så fick världen se tidernas bästa basketlag leka hem segern. Dream Team, med stjärnor som Michael Jordan, Magic Johnson, Patrick Ewing och Larry Bird, hade inga problem med att avfärda Kroatien i finalen där man vann med betryggande 117-85. Faktum är att man vann varje match i turneringen med i genomsnitt 43,8 poäng, en marginal som säger lite om hur överlägsna man faktiskt var. Dream Teams coach Chuck Daly menade att ”det var som Elvis och Beatles tillsammans när Dream Team spelade”.