Sommar-OS i London 1948

Världen hade varit utan OS i 12 år innan man återigen slog upp de olympiska portarna. Europa och världen hade varit starkt präglat av krig och etnisk rensning under många år, något som gjorde att idrott antagligen var det sista som man tänkte på. Både OS i Helsingfors 1940 och OS i London

Den olympiska elden tänds igen

1944 hade blivit inställda på grund av det fruktansvärda krig som rasat utanför husknuten. Efter att andra världskriget skördat sammanlagt 60 miljoner offer så var det nu dags att försöka återgå till det liv man levde innan Hitler löpte amok, och ett steg i rätt riktning var att låta London få arrangera OS 1948.

Ett OS utan ondskans axelmakter

Bland världskrigets axelmakter så var det bara Italien som bjöds in till London 1948, Tyskland och Japan var inte välkomna. Invigningen skedde på Wembley Stadium där 85 000 människor, innefattande bland andra King George VI och Queen Elizabeth, fick lyssna till Lord Burghleys gripande välkomsttal:

“Your Majesty: The hour has struck. A visionary dream has today become a glorious reality. At the end of the worldwide struggle in 1945, many institutions and associations were found to have withered and only the strongest had survived. How, many wondered, had the great Olympic Movement prospered?”     

Rekordmånga nationer

Trots att världen fortfarande var i spillror så deltog rekordmånga nationer i London-OS 1948, 59 stycken. Antalet tävlande uppgick till 4 099, och dessa var fördelade på 136 grenar i 17 sporter. Det var också här som Sverige gjorde sitt bästa OS bortsett ifrån hemma-OS i Stockholm. Med 17 guld, 11 silver och 18 brons så lyckades man ta andraplatsen i medaljligan efter USA. USA tog 84 guldmedaljer varav 38 av dem var av guldvalör.

OS i Londons starkaste lysande stjärna

OS i Londons starkast lysande stjärna var holländska löparen Fanny Blankers-Koen, som sprang hem 4 guld. Fanny var en multitalang och var i tonåren lika bra i tennis, gymnastik och skridskor som hon var i löpning. Hon valde dock till slut löpningen och kunde utöver sina fyra guld i London stoltsera med 5 guld i europamästerskapssammanhang. En löpare som det gick sämre för var Etienne Gailly. Gailly ledde maratonloppet när han kom in på stadion men var så uttömd att han tvingades gå den avslutande sträckan runt Wembleys löparbanor. Under tiden så blev han omsprungen och slutade så småningom på en tredjeplats. En av dagens stora löparnationer presenterade sig också i London när Jamaicanen Arthur Wint tog landets första OS-guld någonsin. OS-guldet kom på 400 meter och var startskottet för de karibiska löparnas framfart.

Viljestyrka och målmedvetenhet

Den största prestationen i London stod den ungerska segraren i snabbpistol för, Karoly Takacs. Efter att ha förlorat sin högra hand, som även var hans skjuthand, i en granatolycka så tränade han upp sin vänsterhand och lyckades så bra att han tog hem OS-guldet. Man kommer långt med rå talang och en vilja av stål, och Takacs visade att OS handlar lika mycket om hjärna som muskler.