Sommar-OS i Melbourne 1956

OS i Melbourne 1956 delades med Sverige, då de australiensiska karantänsbestämmelserna satte stopp för införseln av hästar i landet. Alla tävlingar förutom ridsporten avgjorde dock i Australien, och de olympiska spelen hade nu vuxit till att innefatta 76 nationer med sammanlagt 3 184 tävlande. Av dessa 3184 deltagare så var fortfarande bara 371 av dem kvinnor.

Politik och ett splittrat OS

OS i Melbourne skulle återigen präglas av politik. Egypten, Irak och Libanon valde att bojkotta OS som en protest mot Israels invasion av Suezkanalen, och Holland, Schweiz och Spanien bojkottade spelen på grund av Sovjets invasion av Ungern. Det var länge osäkert om Melbourne skulle få arrangera OS då landets ekonomiska problem gjorde att man kom långt efter i de nödvändiga byggena. Eftersom Rom, som skulle arrangera OS 1960, låg längre fram än Melbourne i förberedelserna så föreslogs det att man skulle tidigarelägga Roms arrangemang på bekostnad av Melbourne. I början av 1956 så var det dock uppenbart att Melbourne skulle hinna klart och Australien fick efter många om och men sitt första olympiska spel.

The Friendly Games

Det riktades också skepticism mot att ett land i den södra hemsfären skulle arrangera OS då man ansåg att omställningen för idrottarna skulle bli förödande för resultaten. På grund av klimatet så skulle spelen arrangeras på vinter, då atleterna vanligtvis vilade sig i form. OS i Melbourne kom ändå att bli ett lyckat spel och har i efterhand kallats för ”The Friendly Games”. Sverige hamnade på en godkänd sjätteplats i medaljligan, ohotad av de övriga skandinaviska länderna med sina 8 guld och 19 medaljer totalt. Ett tronskifte skedde dock i toppen där Sovjet för första gången vann medaljligan med 37 guld gentemot USA:s 32. Den sovjetiska idrottssatsningen hade nu burit frukt, och detta var en betydelsefull framgång för Sovjet i det kalla kriget. Med sina framgångar i idrotten så menade man att den kommunistiska modell man använde bevisligen var framgångsrik. Frågan är bara vad som offrats för segerns sötma?

Skandinavien dominerar femkampen

Bland de svenska framgångarna så märks främst Gert Fredriksson som tog två guld i kanot samt Karlskronasonen Lars Hall som var starkast i den moderna femkampen. Noterbart är att alla medaljer i femkampen gick till Skandinavien, då både silvret och bronset kneps av Finland. Sverige dominerade också ridningen där man tog 3 av 6 möjliga guld.

Den olympiska andan

En annars ganska anonym sport skulle dock hamna i blickfånget när finalen i vattenpolo mellan Sovjet och Ungern urartade och fick avbrytas. Ungern ledde då med 4-0, och tilldömdes också segern. När silvermedaljerna skulle delas ut så började publiken bua högljutt för att visa sitt missnöje med de sovjetiska spelarnas uppförande. Den ungerske lagkaptenen vände sig då mot det sovjetiska laget och applåderade, varpå hans lagkamrater gjorde likadant. Publiken tystnade och började så småningom också applådera för att hedra de sovjetiska spelarna som idrottsmän. När sedan den ungerska nationalsången skanderade och fanan hissade så ställde sig de sovjetiska spelarna i givakt, som ett tack för den respekt de hade blivit visade några minuter tidigare. Det, mina vänner, är Fair Play. Den olympiska andan har aldrig varit starkare än i Melbourne 1956.