Sommar-OS i Mexiko City 1968

Året var 1968, och de olympiska spelen hade för första gången kommit till Latinamerika. Än en gång så hade Detroit kommit tvåa i omröstningen, och än en gång så var det en världsdelsdebutant som stulit arrangemanget för dem.

Första olympiska spelet i ett utvecklingsland

OS i Mexiko 1968 var också första gången som OS hölls i ett utvecklingsland, något som går i linje med den olympiska Kommitténs filosofi att utveckla OS till något större än bara ett idrottsmästerskap. Ett OS innebär nationell tillväxt och internationell publicitet, faktorer som kan dra igång ett utvecklingslands ekonomi och stimulera den.

OS på hög höjd

OS hade nu vuxit till 112 deltagarnationer och antalet idrottare var 5 530 stycken. Valet att låta Mexiko City arrangera OS var starkt kritiserad då staden ligger på 2 300 meters höjd, något som innebär att luften innehåller 30 % mindre syre än vid havsytan. Eftersom det var så lite syre i luften så menade man att detta skulle hämma idrottarnas resultat. Även om vissa uthållighetsgrenar verkade lida av den höga höjden så sattes det ändå flertalet världsrekord uppe bland de Aztekiska molnen.

Protest mot rasism

Även om Mexiko City klarade sig ifrån bojkotter så fanns det ändå tendenser till att använda de olympiska spelen som ett språkrör. De afroamerikanska 200-meterslöparna Tommy Smith och Juan Carlos gjorde just så när de, efter att ha tagit guld respektive brons på 200 meter, visade sitt missnöje med diskrimineringen av färgade. När de stod på prispallen för att ta emot publikens hyllningar till ljudet av den amerikanska nationalhymnen så höjde de varsin näve klädd med en svart handske i luften för att manifestera Black Power och visa världen att svarta är lika mycket värda som vita.

Hårt straff

Silvermedaljören Peter Norman ifrån Australien stödde dem genom att bära en pin med orden ”Civil Rights” på. IOK blev dock rosenrasande på löparnas val att visa sitt missnöje mitt under ett OS och stängde av dem båda under kommande spel. Frågan är hur IOK:s behandling av de båda frihetskämparna tolkades av omvärlden och om straffet var rättmätigt. Att skilja på politik och idrott är en sak, men att bestraffa människor för sin önskan om frihet och jämlikhet är att hälla bensin på elden åt de rasister som var av annan åsikt.  

Två mellanöl = dopad

Medaljligan vanns återigen av USA som tog 45 guld och tvåa kom den ständiga följeslagaren Sovjetunionen med 29 guld. Japan följde upp sitt fina resultat i hemma-OS fyra år tidigare med att lägga beslag på tredjeplatsen. För Sverige så fortsatte den dåliga trenden och man mäktade bara med en tjugondeplats i medaljligan och fyra medaljer totalt. Sveriges guld togs av Björn Ferm, som vann den moderna femkampen, och familjen Björn, Jörgen och Ulf Sundelin som seglade hem 5,5 metersklassen. Sverige kunde ha tagit även ha tagit bronset i modern femkamp om det inte hade varit för de nyligen införda drogtesten.  Hans-Gunnar Liljenwall hade nämligen sänkt två mellanöl inför femkampens skjutmoment, ett kosttillskott som blev dyrbart för den svenska medaljskörden eftersom han ansågs dopad.