Sommar-OS i Seoul 1988

De olympiska atleterna vände 1988 kosan mot orientens förtrollande mystik och charm. Mystikens dimma skulle dock skingra sig på ett oväntat sätt. Sydkorea var det andra asiatiska landet som fick äran att arrangera ett OS och 159 nationer hade hittat dit.

OS i fusk
Seoul-OS skulle dock bli ihågkommet i negativ bemärkelse. Jag talar förstås om Ben Johnson som tog guld på 100 meter men som efteråt avslöjades vara dopade med anabola steroider.

Ben Johnson – tidernas kändaste fuskare

I Seoul 1988 så bröt dopningsfrågan sannerligen ny mark, och kanske var det trots allt positivt att Ben åkte dit för sitt äregiriga fusk. Tidigare så hade det varit allmänt känt att öststaterna dopade sönder sina kroppar inför varje mästerskap. När en kvinna som inte synts till på fyra år dyker upp till en olympiad med skägg och axlar breda som Aleksandr Karelin så förstår de flesta att det är något som inte stämmer. Detta hade varit sanningen under 70- och 80-talet; förbunden utförde sina egna dopingkontroller för att komma runt IOK:s officiella tester och de västerländska atleterna blev allt mindre motiverade att försöka konkurrera.

Toppen på ett isberg

Men i Seoul hände något. Nu var det just en västerlänning som avslöjats, och det på den olympiska paradgrenen 100 meter. Det var dock inte bara Ben som fick sina fiskar varma i Seoul. Två bulgariska tyngdlyftare blev också av med sina guld varpå hela det bulgariska tyngdlyftarlaget packade sina väskor och åkte hem. Kanske hade man flera lik i garderoben. Två år senare så skulle Berlinmuren rasa och med den fasaden som de östereuropeiska nationerna byggt upp.

Var Sverige med..?

För Sverige så var OS i Seoul 1988 ett mörkt kapitel. Man mäktade inte med att ta ett enda guld utan fick istället nöja sig med 4 silver och 7 brons, en prestation som resulterade i en 32:a plats i medaljligan. Sovjet, som bojkottat OS i Los Angeles fyra år tidigare, tog vid där man slutade och vann återigen medaljligan med 55 guldmedaljer. USA fick finna sig i en tredjeplats bakom Östtyskland som (bokstavligen?) stal 37 guld. I Östtyskland dopades idrottarna systematiskt varför riktigheten i deras resultat innehåller många frågetecken.

Systematisk dopning i Östtyskland

Ett träffande exempel på Östtysklands filosofi är simmerskan Kristin Otto, som vann sex guld i simning. Kristin erkände senare att hon tävlat med otillåtna substanser i kroppen men försvarade sig med att hon inte vetat om det själv. Tro inte att Kristin skäms för sina OS-medaljer:

”The medals are the only reminder of how hard I worked. It was not all drugs.”

Med ett sådant resonemang så är det inte svårt att förstå att fusk var en del av vardagen 1988 och att de östtyska idrottarna inte bara fysiskt toppade utan också mentalt hjärntvättade. OS i Seoul kom att kommas ihåg för en sak och det är uppmärksammandet av dopning som ett problem på den internationella idrottsscenen. Och med facit i hand så var det kanske bra. Problem som sopas under mattan förblir problem dolda i dunklet.